marinatequila

Jag var påväg hem från jobbet och klockan var 01.00 när jag upptäckte en sån här liten sötis på cykelbanan. Jag var strax uppe på tranebergsbron och bara kände att han är vilse, hur kom han upp dit? Mitt i betongen och det är en bra bit till parken och gräset för honom.
Nä, så jag stannade cykeln och gick tillbaks. Jag tog min träningstopp och bar ner honom för alla trapporna och satt ner honom i gräset.
Taggarna sköt ut för fullt ner jag greppade tag om honom men skönk ihop till en boll när han förstod att jag hade honom i stadigt grepp. Blicken var full med rädsla, stackarn var påväg att få en hjärtinfarkt. Våra pulsar slog ikapp.
Väl nere i gräset såg jag att han  var full i myror och flugor. Undrar hur det känns egentligen?
Upp till cykeln igen och min väska som jag bara lämnat!

Funderade lite på om jag gjorde rätt. Några barn i närheten?
Var bara tvungen att gå ner igen och kolla så att han var okej. Han stod blick stilla men det såg ut som om han hade tagit nåt steg.
Väl uppe på cykelbanan igen så tog jag en sista koll ut mot vägen och parken om jag kunde se nån kompis eller ungar och bestämmde mig för att jag hade gjort den enda rätta.