marinatequila

Vi väntade på ägarbeviset som aldrig kom så vi åkte inte ner till Turkiet på agustiveckan när vi hade semester. Men nu har vi fått samtalet och vi har godkänts av alla instanser som ska säga sitt om vi får äga eller inte äga fastighet i Turkiet.
Så nu ska det bara planeras och sen drar vi.
Istället för Turkiet blev det Kalmar, Mjönäs och Karlskoga.
Fick ett samtal av mamma så fort vi kommit ner till Kalmar att Kjell min andra pappa låg inne på sjukan för tarmvred. Aj!
Så det var bara att vänta och se om det skulle bli operation eller inte. Stannade kvar i Kalmar efter att mamma verkligen sagt att jag inte behövde komma hem.
Vi åkte vidare ner till Mjönäs och träffade Jörgens föräldrar och spelade lite golf.
Jag hade en dröm runda och sänkte mig till hcp 23.

Sen kom samtalet jag inte ville ha. Mamma hade ramlat och brutit armen, hennes vänstra friska arm. Tyvär har min kära mamma inte någon funktion i hennes högra arm efter en stroke och nedsatt funktion i hennes högra ben , så det här var väl lite otur:)
- Vi kommer hem, var vad jag sa .
Väl hemma åkte vi direkt till sjukhuset och träffade både mamma och kjell. Kjell hade blivit opererad och tappat 10 kilo, stackarn. Han var lite svag kan man säga.

Mamma skrevs ut på lite permis och jag tog hand om henne. Det var några dagar med många känslor, GLÄDJE framförallt men också sorgsamma när mamma kände sig hjälplös och liten när hennes dotter behövde hjälpa henne med allt.
Men som jag sa:
- Det är bara att skratta åt eländet och se det som är possitivt. Är man på ett sjukhus och ser alla sjuka människor så är det mycket man kan vara glad åt och glädjas över.
Vi har skrattat mycket, tränat och bara umgåtts.
Som jag sa till mamma.
- att det ska behöva hända något tråkigt för att man ska komma hem och sova bredvid mamma och umgås.
Dagarna gick och det var dags för oss att åka hem och jobba.
Att behöva lämna min mamma på ett korttidsboende var det jobbigaste jag varit med om. Men vad skulle vi göra. Hon vet ju att hon behöver hjälp och jag försökte påminna henne om att det inte var för det är dags att läggas in på hem utan bara för ett litet tag tills Kjell är på benen igen.
Vad jag önskar mest av allt nu är att min mamma ska slippa alla epelepsi anfall hon får och som gör att hon inte får tillbaks funktionerna i högra sidan av hennes kropp. Kroppen tar ju som sagt mycket stryk och kraft av dessa anfall.
Kämpa på lilla mamma.
Jag har lovat mig själv att börja använda min vänster hand och arm lite mer, man vet ju aldrig när oturen är framme.

Älska nu, var lycklig nu!